Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Stockholm vaknar, af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göras upp, eller till den varma embetslokalen, hvars väggar dag
efter dag skådat dem styra landets öden medels flitigt
tidningsläsande. Och så följer till slut det Stockholm som flanerar och
ser på sin kära stad och öfverallt finner ämnen till förargelse,
men det oaktadt mot allt och alla försvarar den och framhåller
dess många företräden.
Morgonsolen — engentligen är det förmiddag, men den äkta
stockholmaren erkänner aldrig den benämningens riktighet, förrän
vaktparaden gått, som ett slags ersättning räknar han i stället
»hela långa» eftermiddagen till kl. 1 på natten — strör ljus och
värme öfver den täckaste af städer, droskor och arbetsåkdon
skramla mot stenläggningen, spårvagnar pingla, små och stora
fötter trippa eller klampa i väg åt skilda håll och lifvet pulserar.
Gatsopare med ty åtföljande tidningsbud och arbetare äro som
bortblåsta, inledningen, sådan den nu är, har tagit slut, hvilan
har bytts i verksamhet, afhandlingen har börjat, affärernas och
det rastlösa äflandets tid är inne. Det är ljus och värme öfver
den stora staden, lif och rörelse, skämt och allvar. Kontrasterna
armbågas med hvarandra, nöden skubbar sig mot lyxen,
dumheten gapar bredmunt, och slugheten ler ironiskt, allt är ändradt
på ett par timmar. Stockholm har vaknat.
Gustaf Janson.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
