Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I den gamla staden, af Johan Levart (Satyr) - På gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket trovärdigt, att ett svenskt skepp en gång kom från
fjärran land inseglande till Stockholm. Det var emellertid mycket
hindradt af vindstilla, och ingen kunde kasta en slant öfver
storseglet med undantag af styrmannen, som var ett söndagsbarn. *
Vågorna öppnade sig, en skön kvinna kom uppklifvande ur djupet
och lockade styrmannen, som troligen var ung och oerfaren, med
sig ned till ett sådant där slott, som lär finnas här och där på
sjöbotten. Hon var emellertid nog hygglig att åter släppa ifrån
sig den unge mannen, sedan hon dock lämnat honom ett bref
med en stilla bön att han, då han kom i land, innan han gjorde
något annat, ville afleverera detta bref till en hr Måns,
Västerlånggatan 24.
Styrmannen, som var en glad gosse, gjorde emellertid först
små afstickare både till Skomakarekällaren och Den gyldene
Freden och vandrade så att uppsöka hr Måns, adr. 24
Västerlånggatan.
Här fanns dock ingen hr Måns — jo, det var sant, här fanns
en stor svart katt, som lydde det namnet. Denne katt visade
sig äfven kunna tala med mänsklig stämma, hvadan den perplexe
styrmannen till honom öfverlämnade det mystiska brefvet, som
han lätt och ledigt slet upp med en af sina små, skarpa klor.
Då han läst brefvet, runno emellertid tårarne ur hans röda
ögon, och med gråtmild stämma förebrådde han Neptunigossen,
att han inte lämnat fram brefvet med detsamma. Därpå tog den
af rörelse betuttade katten ett skutt ut genom fönstret, men
råkade på ett besynnerligt sätt fastna på väggen, och där sitter
han än i dag.
Så lyder den enkla sagan.
Det finns en annan legend om samma besynnerliga katt, och
denna legend är förmodligen mera bekant bland den sorts folk,
som för öfrigt intresserar sig för dylika historier.
Huset n:r 24 ägdes en gång af en mycket girig äldre dam.
Förutom girigheten hade hon en hel massa andra synder och laster.
Denna dam stod en gång i all sin härlighet i ingången till huset,
* Förr i världen kastade man slantar öfver storseglet i sjön för att få god
vind.
Boken om Stockholm. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
