Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I den gamla staden, af Johan Levart (Satyr) - På Osterlånggatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plundra själfva klostret, här vardt äfven Sten Sture för andra
gången vald till riksföreståndare (år 1501).
När Svartbrödraklostrets öfver jordiska del försvann och huru
så småningom på åtskilliga af dess grundmurar och lämningarna
af den gamla stadsmuren uppväxte dels den byggnad, där
källaren Freden nu är och dels huset i hörnet af Prästgatan och
Södra Bennickebrinken samt måhända åtskilliga andra, är svårt
att utforska. Källaren Freden hör dock till de få af Stockholms
offentliga ställen, hvilkas anor förlora sig i historiens natt.
Till det yttre ter sig nu byggnaden ej på något särdeles
gammaldags sätt — senare tiders händer tyckas ha varit framme
gång på gång i sin praktiska allvishet — men på hörnet mot
Tullgränd hänger dock en af dessa skyltar af säreget gammalt
smidesarbete, som voro utmärkande för forna dagars tavernare
och förfriskningsdirektörer. De äro
sällsynta nu, dessa skyltar, men det hvilar öfver
dem en egendomlig stämning, väfd af tvänne
så motsatta element som hednisk,
uppsluppen, bacchanalisk yra och genomhederlig,
gammaldags kälkborgerlighet.
Jag har exempelvis skådat en dylik skylt
utanför våra dagars Skomakarekällare vid
Bollhusgränd, men Den Gyldene Fredens
skylt är dock ovädersägligen den mest karaktäristiska, som finns
kvar från dessa tider, då reklamen egentligen endast var för
hus-mannabehof, men så mycket mera präglad af naiv gemytlighet
och — omedvetet konstnärsskap, hvilket måhända är det finaste.
Skomakaren hade på dessa tider sin enkla stöfvel, bagaren sin
kringla, tenngjutaren sin kanna etc., men jag fäster mig
härvidlag endast vid skyltarna utanför Bacchiställena. I ändan på en
lång stång med konstmässigt gjorda »hoprullningar» som.
dekorationer här och där hängde en stor krans af drufklasar,
uppblandade med förvånansvärdt naturtroget återgifna vinstocksblad.
Innanför kransen fanns en järnskifva, och på denna skifva var
målad källarens namn jämte de emblemer, som möjligen skulle
kunna anses behöfliga.
Med hela sin tilldragande kraft af gammaldags Bacchistäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
