Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I den gamla staden, af Johan Levart (Satyr) - I mångfaldighetens månglarkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sekelminnesrika väggarna, som för resten endast stå och se tråkiga
och på allt sätt oåtkomliga ut.
»Kindstugatan» eller »Kimstugatan» är och förblir
klädståndens gata, mångfaldighetens månglares gata. Bod vid bod ligga
här klädstånden med sitt innehåll af nästan allt gammalt och
nytt, som finnes mellan himmel och jord. »Här uppköpas och
försäljas begagnade manskläder», »Möbler uppköpas», »Förfallna
panter till salu», »Gamla kläder till salu» etc. står där att läsa på
små, mer eller mindre smutsiga plakat bakom de dammiga rutorna.
Jag stannar framför en af bodarna, som delvis sträcker sig
ett godt stycke utanför dörren ut på gatan. Ett nytt divansbord
står blankputsadt och fint på trottoaren bredvid två gamla
stel-ryggade, hvita stolar, som, efter spåren att döma, troligen prunkat
med guldränder, då de en gång vid seklets början hade sin
glansperiod i någon aristokratisk salong. Ofverdraget är slitet och
litet sprucket här och där, de ha nog undergått skiftande öden,
de gamla stolarna, innan de profanerades till salu på denna trottoar.
En gammal järnsäng stöder sin något söndriga och buckliga
väfnad mot den grå väggen, där ett stort porträtt af drottning
Sofia, i förgylld ram, hänger sida vid sida med ett kopparstick,
föreställande Adam och Eva i paradiset. Prins Carl och
prinsessan Ingeborg hänga ett par alnar därifrån med sina ansikten
målade i de mest drastiska färger. Men ingen bör väl gräla på
konstnären för det. Han har gjort så godt han har kunnat, och
hans vilja har varit utan svek, ja, tvärtom ganska god.
I stilla begrundande ställer jag mig emellertid utanför ett af
de brokiga fönstren. På ett litet snöre hänga naturligtvis
klockorna. Det är många sorters klockor mer eller mindre slitna,
med eller utan bucklor på boetten och sprucket glas eller urtafla.
Där hänga de i olika former och storlekar, från den stora, tunga,
blanka silfverrofvan, som någon gång för länge, länge sedan pickat
i en landtpatrons västficka, till den lilla nätta, prydliga tingest,
som någon kvinnohand mellan sina fina, hvita fingrar dragit fram
ur barmen.
Silfverljusstakar och väckarklockor tyckas vara en ofta
förekommande favoritartikel, men ingalunda ratar man därför gamla
fioler och handklaver, porträttalbum och fruktknifställ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
