Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I den gamla staden, af Johan Levart (Satyr) - Prästgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snömassorna. Eljes skulle väl hvar och en af dessa smala gator
i vårsolens sken snart bli förvandlad till en å med gladt
forsande böljor.
De gamla, höga husen med den långsamt förvärfvade patinan
bära understundom högt uppe stora fönster, men med rutor så
små att de likna fängelsegaller. Skarpt i ögonen falla äfven de
gammaldags källarportarna af järn med lås och krampor tilltagna
på det forna, robusta och otillyxade sättet. Ett och annat af
husen tycks dock ha råkat in som sparf i tranedans. De
arkitekter, som för längesedan byggde exempelvis n:ris 48, 50 och
52, ha tydligen mera lagt an på det pittoreska än det
allvarsamma, fast det solida naturligtvis enligt tidens smak städse kräft
sin rätt. På det ena huset stå de väldiga skorstenarna från
tegeltaket nästan lika högt som huset själft.
Midt emellan kvarteren Morfeus och Lutano stryker Tyska
brinken fram för att längre upp förlora sig i Kindstugatan med
de olika klädstånden. Man fångar en skymt af Mälarens vatten,
Mariahissen och den stolta skyskraparen därofvan och man
fortsätter vidare uppför en backe, passerande en af dessa
undangömda, men så för staden mellan broarna karaktäristiska
pantbanker.
Den ensamme vandraren å Prästgatan kan äfven, om honom
lyster, beskåda några gamla, vackra portaler med drufvor, med
vinrankors blad, cheruber och dylikt. Och klifver man in i någon
förstuga, bör man ej bli förbluffad, om man plötsligt i taket
upptäcker ett tilltalande upphöjdt arbete af Noaks återvändande dufva
med olivebladet i näbben. Men ej blott portalerna, äfven
portarna med sina sniderier äro intressanta, t. o. m. de gamla, tunga
portklapparna.
Man byggde bastant förr i världen, man visste inte
egentligen hur bastant och starkt man skulle bygga för att få huset
att stå genom århundraden. Bland väggarnas solida stenar
placerade man här och där stora järnkrampor, som ännu stå
vandraren till mötes i de mest pittoreska former.
Prästgatan närmar sig emellertid sitt slut, och vi anlända
till Tyska stallplan, som för öfrigt tar sig helt modern ut med
sina uppiffade byggnader. Här ligger dock ett gammalt hus, n:r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
