Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man äter i Stockholm, af Chevalier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dels de af utskänkningsbolaget arrangerade anstalter, som
enligt tidningen Strix gå under benämningen »sprutmoj», i själfva
verket legio, och det är svårt att säga hvilka af dem äro mest
karaktäristiska för Stockholm. Man besvarar måhända spörsmålet
riktigast, om man indelar dem i vissa skilda typer och visar,
att hvarje typ för sig är Stockholm egen.
Ty äfven våra största och i många fall efter utländska
mönster inrättade restauranter ha sin nationella prägel, och ingen som
dinerar på Grand eller Operakällaren skall,
trots en mängd kontinentala detaljer, hemfalla
åt den föreställningen att han sitter till ex.
hos Paillard eller Larue i Paris, hos Delmonico
i New-York eller på Café Royal i London, nej
ej ens på Hotel d’Angleterre i Köpenhamn.
Smörgåsbord.
Matsalens på Grand mahognyväggar och magnifika belysning,
m. m. äro visserligen fullt ägnade att täfla med, ja
öfverträffa utlandets förnämsta restaurantlyx, men inskriften »Hvila
vid denna källa» på spiseln frammanar ju för tankarna ett så äkta
stockholmskt källarminne som Bellman, och matsedeln är, trots
sin franska ordalydelse, i allmänhet ganska genuint svensk. Häri
ligger naturligtvis intet fel, tvärtom, isynnerhet som det matsedeln
bjuder på mycket ofta utgör prof på god både fransk och engelsk
kokkonst, liksom man också på Operakällaren i kanske ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
