Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fattiga i Stockholm, af Axel Gussander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gens ändamål, som annars icke skulle uteblifva. Det har
nämligen händt, att personer, som fruktat att blifva anhållna och
behandlade som lösdrifvare, lyckats skaffa sig remiss och
mottagits hos Dillströms, men sedan efter några dagar under
uppgift om erhållet arbete sökt blifva lösta från sina kontrakt,
hvilket äfven medgifvits, till dess uppdagandet af falska uppgifter
nödvändiggjort nämda fordran på bevis, att det påstådda arbetet
icke blott är en förespegling utan också verkligen står att få.
Som sagdt finnes vid Dillströms äfven en annan klass af
hjon, som inte förrätta ett frivilligt sökt och åtaget arbete utan
ett tvångsarbete. Dessa utgöras numera — fordom hafva äfven
till tvångsarbete dömda prostituerade lösdrifverskor förts till
Dillströms — af personer dömda att genom arbete aftjäna iråkad
skuld till allmän fattigvård. Dessa tvångsarbetare utgöras till
stor del af män, som blifvit dömda att utgifva
barnuppfostrings-bidrag, men låtit sina barn komma fattigvården till last, af
kvinnor, som födt oäkta barn, hvilka fattigvården måst taga hand
om, men äfven af .föräldrar, som varit oförmögna försörja barnen
själfva.
Antalet af dessa hjon är emellertid icke stort — omkring
30 — och på deras skuld afräknas för vanligt grofarbete 50 öre
om dagen samt för arbete, som fordrar yrkesskicklighet och för
fintvätt 75 öre pr dag.
Det är utan gensägelse ett enastående institut — detta
bort-dömande till tvångsarbete för skuld, som kvarstår långt efter det
bysättningshäktets portar slagits upp på vid gafvel för att aldrig
mera innesluta gäldenärer, de där dock ingalunda voro tvingade
att arbeta. Det är vidare t. ex. vid bötesförvandlingar en ofta
gjord erfarenhet, att personer hellre aftjäna böterna än betala,
äfven om de skulle kunna det. Men å ena sidan motsvarar
hvar och en af bötesfångens fängelsedagar ett vida högre belopp,
än som afräknas å tvångsarbetshjonets fattigvårdsskuld, och å
andra sidan är tiden för bötesförvandlingsstraffet begränsad i lag,
hvilket icke är förhållandet, hvad angår det Dillströmska
tvångsarbetet, som fortgår, till dess hjonet arbetat af hela skulden.
Det får därför antagas, att det är oförmåga och icke bristande
vilja att betala, som i de flesta fall gör, att en person låter döma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
