Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fattiga i Stockholm, af Axel Gussander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
billigt och det har blifvit en vana för Söderborna att omhulda
Dillströmarne smått. Flere af dem hafva också visat sig villiga,
glada, språksamma och arbetsföra, för undfägnadens skull, men
kanske lika mycket äfven för de strålar af välviljans och
medkänslans sol, hvaraf de funnit sig värmda.
Dillströmaren har liksom Grubbensgubben kommit att blifva
en stockholmsk fattigtyp, originel och utpräglad. Den, som en
gång left sig in i den »frie» Dillströmarens lif, har ofta icke
kunnat trifvas riktigt bra på annat håll. Detta i rak motsats
mot den missbelåtenhet och vantrefnad, som man merendels
tinner bland hjonen vid Grubbens gärde. Dillströmaren däremot
längtar åter, och jag känner åtminstone en, som
hade ganska god ställning och arbetsförtjänst på
landet, men en vacker dag snörde sin ränsel och
försvann. Vid flyttningstiden påföljande höst
igenfann jag honom på Götgatan i sitt anletes svett
dragande på en kärra, full med möbler. Han var
iklädd Dillströmarens kända dräkt af gråmeleradt
kläde, men glad som en spelman och valkade med *
belåtenhet på sin tobaksbuss. Hans uppsyn sade:
jag är nöjd som jag har det, och hela världen bryr
mig for resten inte ett dugg.
En annan gammal Dillströmare var gubben S.
Han flyttades öfver till försörjningsinrättningen,
då arbetskrafterna började tryta, armarne blefvo Dillströmare.
styfva, ögonen skumma och ryggen stel. Men
det kunde gubben icke lida, den sena omplanteringen i annan
jordmån blef honom för tung. Och så gick han naturen i
förväg och förkortade en dag sitt gamla, onyttiga lif. Denne S.
hade i sin ungdom varit, hvad man kallar, en studerad karl.
Hvilka öden han genomgått, innan kan hamnade hos Dillström,
vet jag icke, men däremot att han vistades där i många herrans
år och att där syntes honom godt att vara. Mången Söderbo
minnes nog den originelle och komiske gubben. I hökarbutikerna
var han en välkänd kund och hans tokprat lönades ofta med en
bit gammal ost, en särskild favoriträtt, eller någon annan matsäck.
S. var tvifvelsutan en stor humorist, torrolig och oförarglig som
Boken om Stockholm. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
