Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnens paradis, af Daniel Fallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men se där ha vi lillan i all sin
glans, förtjusande och intagande som
en vårmorgon! Hon sitter midt i
sand-hafvet och klädd i skärt och hvitt,
liknar hon en kastanjeblomma, som
vinden nyss plockat från en gren och blåst
dit ut. Och med en liten grönmålad
bleckskoffel öser hon sand allt hvad
hon orkar. Hela det lilla rosiga
ansiktet har ett uttryck af sublimt allvar,
och det är endast, när några sandkorn
kittla lillans hals, som läpparna öppna
sig för att visa mjölktändernas
skimrande pärlrad.
Och med ens förstår jag, hvarför
den af vårstorm bräckta lindens knotiga stam ännu grönskar,
hvarför den lefver, trots dess märg är förtorkad och barken med
möda sammanhålles af ett rostigt järnband. Det är ungdomen,
det är det sorglösa, jublande lif, som rör sig kring din
svartnade stam, det är barnets oskuldsfulla leende, de ungas friska,
klingande skratt, som håller dig vid lif, som låter bjärtgröna
blad, när våren kommer, ännu smycka dina återstående grenar
och breda dem till ett grönskande hvalf öfver hufvudstadsbarnens
soliga paradis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
