Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarnöje, af Gustaf Janson - III. I »Parken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
byggare, de förekomma öfverallt och blanda sig i den stora hopen,
som gömmer dem och låter dem stanna i en obemärkthet, som
de kanhända afsky, men där de af diverse samverkande
omständigheter tvingas att förblifva. De äro samhällsnyttiga medborgare
och medborgarinnor, de gå och röra sig som alla andra, hvilka
vistas och hafva sin varelse inom hufvudstadens hank och stör, och
de utgöra, när man ser rätt på saken, den kompakta majoriteten.
Det »hela Stockholm»,, som tillbringar sin tid vid
brunns-och badorter, är blott den del, som syns mest, men bakom den
stå de djupa leden, för hvilka den varma årstiden ej i något
nämn-värdt afseende skiljer sig från alla andra. När de mer eller mindre
lyckligt lottade draga bort för en tid, taga de kvarblifne sin stad i
besittning och visa den resande landsortsbon dess härligheter.
Och om någon inbillar sig, att de afundas de bortdragande
deras s. k. lycka, är det säkerligen ej med sanna förhållandet
öfverensstämmande. De veta eller tro sig åtminstone veta, att
alla ej kunna få lika, de hafva sig sin plats anvisad och de
behålla den under försök att vara så nöjda som möjligt med sin
lott. Med största jämnmod stanna de om våren en stund på
Blasieholmskajen, där skärgårdsbåtarne trängas, och åse, hur
möbler och flyttsaker bäras om bord och trafvas upp på
fördäcken, se de glada anletena och höra de högljudda rösterna, som
alldeles icke lägga band på sin förtjusning öfver att få lämna
den tråkiga staden. Att röken bolmar ur skorstenarne,
ånghviss-lorna hväsa och klockorna pingla, att besättningskarlar och
sjåare jäktas, berör dem ej det minsta. Och när de sett och hört
gå de lugnt till sina små sysslor, ifall de hafva några.
De veta också, att hvarje dag hafver sin omsorg och att
hela året blott är en lång arbetsvecka, och de äro glada åt, att
så förhåller sig, ty att vara utan arbete är det svåraste, de känna
till. Men någon ersättning för landet behöfva de, och i
Humlegården, »Torget» eller »Parken» finna de ett surrogat därför.
Luften är ju så tung och kvalmig, man finner det olustigt i
värmen och sätter sig för att pusta ut. Sommaren är nog bra på
sitt sätt, men hettan, den välsignade hettan .... och den
mänskliga oförnöjsamheten gifver sig tillkänna i diverse otåliga utfall
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
