Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarnes Stockholm, af Gerhard Magnusson - Fackföreningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästan alla dessa förbund ha sin hufvud styrelse i Stockholm
och alla ha egna expeditioner och egna, fulltTaflönade,
förtroendemän. Dessa förtroendemän ha att leda hela förbundets
förvaltning och närvara vid uppgörandet af arbetsaftal samt måste
alltid vara beredda på att vid en förveckling i den eller den
landsändan infinna sig och sköta underhandlingarne med
arbets-gifvaren.
För skötandet af de större fackförbundens
expeditionsgöro-mål är vanligen äfven anställd en särskild kassör. Att detta
behöfves kan man förstå, då man betänker att t. ex. i järn- och
metallarbetareförbundet omsättningen under ett år kan uppgå till
175,000 kronor.
Dessa förtroendemän och kassörer utgå alltid ur arbetarnes
egna leder och aflönas med 1,200 ä 1,500 kr. pr år, någon gång
upp till 2,000 kr.
Dessa förbund garantera medlemmarne ett visst understöd
vid strejker och lockouter, vid arbetslöshet och sjukdom. De
upprätthålla genom sin samlade makt arbetsaftalen på de olika
platserna i landet och de draga med systematisk noggrannhet
allt flera in uti organisationen. De förmedla äfven anskaffandet
af platser åt dem som däraf äro i behof och de äro ofta den
enda institution, som den fattige, gamle arbetaren har att lita till
då hans arbetskraft blifvit uttömd. Att de höja hela
arbetsklassen i såväl andligt som materielt hänseende, är otvifvelaktigt.
Men arbetarnes sammanslutning har icke kunnat stanna vid
detta, ty om också förr det varit möjligt att genom
fackförbunden försvara arbetarnes kraf, så har det icke kunnat lyckas, då
arbetsgifvarne från olika fack slagit sig tillsammans för att bilda
front mot arbetarnes fordringar. Det gällde att skaffa en för
hela landets arbetareklass gemensam organisation och denna
borde blifva rent facklig. Då skapades på en socialdemokratisk
arbetarekongress 1898 en ny organisation, som fick namnet
Landsorganisationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
