Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarnes Stockholm, af Gerhard Magnusson - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utanför fabriksportarna stodo de arbetare, som trängts undan af
maskinerna, i väntan på att för billigaste pris få sälja sin
arbetskraft.
Konkurrensen på arbetsmarknaden hade sina sorgliga
verkningar, hvilka dock till slut framtvingade en omhvälfning.
Arbetarne kommo till slut öfverens om att de, i stället för att
stjälpa, borde hjälpa hvarandra och att de, såsom säljare af varan
arbetskraft, också måste på något sätt bestämma priserna på
denna sin vara.
Däraf kom fackföreningsrörelsen i gång, den rörelse som
man nästan kan säga är årsbarn med det nittonde seklet. Yrke
för yrke slog man sig tillsammans och behandlade gemensamma
intressen, led för led slöt man sig till och allt efter som
människovärdet började bli diskuteradt, så blef det äfven så
småningom erkänd t.
Sveriges arbetareklass har visat samma utvecklingsfaser som
öfriga länders, och skilnaden mellan förr och nu, äfven om man
med förr betecknar t. ex. tiden för endast två, ja, ett tiotal år
sedan, är alldeles påtaglig för den, som har ögon att se och öron
att höra.
Man påminne sig t. ex. våra forna arbetare vid hamnarne.
De kallades då schåare och hamnbusar och de hade väl aldrig
i sitt lif tänkt vare sig på någon sammanslutning eller på att de,
som andra, voro människor med berättigade behof af god föda
och én ordentlig bädd att ligga uti. De voro oftast »fördettingar»,
hvilka fallit utför branten, och de hade icke en aflägsen tanke
på att kunna komma upp igen.
De lefde endast för dagen och knappast det. De fördrefvo
sin tid på krogen och om de någon gång fingo ett arbete, så
gick lönen därför snart sin kos innanför krogdisken. De lefde
som djur och läto sig också behandlas som sådana.
Nu är det icke schåaren och hamnbusen längre, fastän nog
en och annan kan i tanklös klasshögfärd kalla dem så ännu, nej,
nu är det hamnarbetaren, den organiserade, klassmedvetne
hamnarbetaren, han som läser tidningar och går på föreläsningar, han
som i sin förening kanske är styrelsefunktionär eller
förtroendeman för sitt lag. Hamnarbetaren håller nu noga på sin ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
