Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I ordenssamfund, klubbar och föreningar, af Carl Forsstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraf och förfinade smak tycks med framgång kämpa mot
okunnigheten och råheten.
Men medan friluftslifvet, dess behag och fordringar sålunda
vinna allt mer terräng och främja sammanslutningen i föreningar
mellan de skilda samhällsklasserna i så enkla och obundna former
som möjligt, skulle ej Stockholm vara det mångsidigt intresserade
och särskildt det vid de gamla traditionerna bundna samhälle, som
det verkligen är, om det ej tillika hade ett fält för ståtliga
ceremonier och högtidliga parentationer, riddarslag o. s. v. Mystiken,
som hos oss vann insteg i slutet på 1700-talet, är ännu en
lifs-kraftig makt; därom vittnar våra talrika ordenssällskaps ännu
blomstrande tillvaro, och hvad vore väl lifvet för den
stockholmske ämbetsmannen eller borgaren, om han ej jämte de
offentliga och privata medborgerliga
plikterna och intressena hade tillfälle
tillgodose de hemliga i ett eller flere af
våra lysande ordenssamfund? I
Frimurareordens ståtliga palats inför konung
och prinsar, i Eriksbergs gamla och
nya salar, i Arla Coldins kapitelrum
under högförnäma aristokraters ledning
kan han få sitt behof af det sublima,
det allvarliga, det lysande tillfredsställdt,
i Bricols guvernörs- och riddargrader
kan han fira Bellmans och moster
Barbaras minne, med Svearna kan han
dricka ur horn, med Neptunibröderna
prisa hafsgudens lof, med Odd Fellows
bygga nya altaren, och medan han gör allt detta, främjar han
tillika goda och människovänliga verk, är barmhärtig mot änkor
och faderlösa och älskar sin nästa så som sällan ute i det vanliga,
krassa hvardagslifvet. Ingen tror nu för tiden, att han äter upp
små barn eller skickar dem till hundturken, därför att han är
frimurare; ingen betviflar, att Coldinerbröderna sitta inne med
den högsta visheten, ingen afundas Timmermännen deras rikedom.
Nej, Stockholm ser med glädje när de lysande sällskapen om
somrarna fara ut i skärgården och plantera sina kors, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
