Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoflifvet, af G. Renholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skedliga gemål, och det svenska hoflifvet återsåg med dem för
första gången efter Kristinas dagar, nnder Olof von Dalins och
(till en tid) Carl Gustaf Tessins ledning, ädlare och mera
spiri-tuela tidsfördrif än under de svunna hundra åren, allt under
politikens bekymmer och intriger.
Huru Gustaf III sedan i stor stil skapade ett hoflif, där
utvecklingen af den mest ceremoniösa Versailles-etikett parade sig
med en’ständig hvirfvel af nöjen än af den ädlaste, än af den
frivolaste art, allt detta i en utsträckning och med en inverkan
på hela nationen i ondt och godt, i flärd och i förfining, hvartill
man aldrig i vårt land skådat en motsvarighet, härom — om
Gustaf III:s tidehvarf — behöfver ej ordas, ej heller om det
bråda omslag, som i allt detta inträffade efter tjusarekonungens
död. Glädjen och nöjena, som under några år varit bortskrämda
från det svenska hofvet, återvände dock för en kortare tid med
Gustaf IV Adolfs unga och älskvärda drottning Fredrika, men
för att snart åter försvinna. — Hos Karl XIII och hans gemål
blef hoflifvet allt mera stelt och stramt vid högtidliga tillfällen,
och om den dagliga sällskapslefnaden i stället var i drottningens
privata krets så mycket mera ogenerad, så var dock det hela
stäldt på en ganska tarflig, huslig och enformig fot.
Härmed skulle utan tvifvel kronprinsen Karl Augusts smak
förträffligt sympatiserat, om honom förunnats någon längre
lifstid. Man har en rätt betecknande historia om dennes motvilja
för ståt och hoffäster. Kort efter hans ankomst till
hufvudstaden hade man öfvertygat honom om nödvändigheten att foga
sig efter bruket och gifva en cour. Samlingen på slottet blef
ytterst talrik af damer och herrar, berättigade att däruti deltaga
och som hoppades blifva personligen föreställda för prinsen. När
han, åtföljd af en vakthafvande kammarherre, från sina smårum
inträdde i audienssalen, tystnade det förväntansfulla och lifliga
sorlet och en högtidlig tystnad inträdde. Prinsen stannade straxt
innanför dörren, bugade sig ganska djupt åt alla sidor och
yttrade på sin half danska:
»Jeg tacker Dem samt och synnerligen rätt meget for Deres
oppmärksamhet!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
