Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frälsningsarmén. Några konturer, af Gustaf Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det låg något storartadt öfver arméns första pionierer. De
sprängde fördämningar, de gåfvo luft åt beklämda bröst, de läto
människor, som längtat sig sjuka, tala ut, de väckte med ett ord
själar, som utan dem varit dömda till evig sömn. I hoparne,
sojn likgiltiga, ja, till och med fiendtliga skrida förbi hvarandra
på gator och torg, gå många, som hungra och törsta utan att
veta efter hvad. Alla dessa svaga hjärnor och förkrympta viljor
ha underordnat sig armén, som organiserar ’och leder dem. Det
stöd, de behöfva, hafva de erhållit och deras tacksamhet är
gränslös. Men täta upprorsförsök ha äfven förekommit, särskildt sedan
armén vuxit sig stark. Och det är lätt
förklarligt. Där man så innerligt, som
nu är fallet, förstått förena det rent
materiella med det andliga — för
öf-rigt efter kända mönster —. säger det
sig själf t, att män och kvinnor, som
tro så mycket, likväl icke kunna tro
allt; och när motsatserna mellan ledare
och ledda blifva för i ögonen fallande,
väckas lätt tankar och dragas
slutsatser, hvilka ej alltid blifva fördelaktiga.
Den korta tid frälsningsarmén
be-höft för att grundlägga sitt välde och
sin förmögenhet, har varit rik på
motsägelser och motsatser, och när en
gång dess historia skrifves opartiskt,
skola nog belackarne få vatten på sin
kvarn lika väl som vänner och beundrare på sin. Och i stort
sedt har nog armén gjort mer godt än något annat och gör väl
så än, om också den rätta glöden och den äkta klangen
förefalla att vara i aftagande. Nå, tiden förändrar ju allt, och
hvarför skulle just frälsningsarmén ej vara underkastad
förvandlingens lag? Och antagligen är det väl så, att allt det gamla finns
kvar, fastän det ej syns så väl och gör samma nytta, som när
maskineriet var nytt.
Ja, de af tro och ifver glödande ansiktena försvinna i
mängden af intetsägande, jämnstrukna sådana, messingsinstrumenten
Chefssekreteraren,
Öfverste Fonachon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
