Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm nattetid, af J. P. Rydelius (Rolf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår gradpasserare bebodde en våning vid Arsenalsgatan,
hvilken gata vaktparaden genomtågar under klingande spel och
trummors dunder klockan kvarten öfver tolf — på middagen.
Natten börjar sent i hufvudstaden och varar länge. När
varietéer och teatrar slutat sina föreställningar, klubbarne
upplösts, värdshusen släppt ut sina kvarsittare och man afkylt sig
en smula i nattluften, börjar Stockholm »tänka på refrängen och
efter dagens kif och strid bege sig hem i sängen».
Hur länge det glada Stockholm vill njuta sin nattro dagen
efter, finner man delvis af anekdoten här ofvan. —
Södra teatern har gifvit ett lustspel med några
varietéupp-tåg och baletter, som försatt oss i »glimrande humör», hvilket
vi skola söka ta med oss på vår nattvandring. Vi börja den på
gångbron till Katarinahissen. Söder är mera en arbetarestad,
som sofver om nätterna, så. vi styra kosan mot staden inom
broarna och Norr. Medan vi laddade oss med lynne i teatersalongen
och restauranten, har Stockholm iklädt sig och redan ett par
timmar strålat i sin ljusprakt.
Mälardrottningen är alltid skön. att skåda från Mosebacke.
När man ser hennes ljusprakt, näns man icke tala om »den sköna
synderskan». Synd och ljus passa illa tillsamman, och vi tjusas
af ljuset.
Från vår höga ståndpunkt utbreda sig ändlösa ljusrader,
pärlband af gnistrande ljus öfver Skeppsbron, kring
Kungsträdgården och Blasieholmen upp mot Östermalm, strålande diadem
kring parkerna, speglande sig i Strömmen. Strandvägens
ljusrader sammanflyta öfver Djurgårsbron med Lejonslättens, där en
ijuspark tills vidare ersätter de lummiga ekarne, hvilka fingo
lämna rum för utställningen, 1897 års sommars triumf. På
Strömmen och långt ut åt Saltsjön, hän Djurgårdsstranden mot
Fjä-derholmarne, röra sig hvita, gröna och röda lanternor i alla
riktningar. Det är ångsluparne, ångfärjorna och ångbåtarne, som
göra sina sista turer för dagen. Med sina hytter, salonger och
däck upplysta, likna de senare flytande sagoslott, som spegla sina
ljusmassor i djupet. De föra oftast elektriska strålkastare, som
blänka än hit än dit, skapande tunlar af ljus genom den mörka
rymden och förgyllande de af stäfven uppkastade svallvågorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
