Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos pantlånaren, af Ninian - Vid pantlånarns fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattiga, och i en stund af brist och nöd pantsatte hon sitt
armband.
Den unge herrn köpte armbandet och begaf sig i väg. Men
några dagar senare inträdde han åter, då i sällskap med flickan,
som nu var hans fästmö och åt hvilken han köpte ett dyrbart
guldur, som han fäst sig vid, när han första gången var här inne.
Nöden hade så att säga stiftat detta äktenskap — för att
dock helt visst efter den betan aldrig mer betunga.
När jag lämnade pantbanken, stannade jag en stund under
dystra reflexioner
Vid pantlånarns fönster.
I pyntadt pantlånarfönster
En exposition jag såg
Af varor i skilda mönster,
Som tillhört båd’ hög och låg.
Från storstadens hörn och kanter
De kommit vid brist och nöd
Och utbytts som arma panter
Till sist mot en beta bröd.
Där syntes svällande spetsar,
Som prydde en skönhets barm,
När blicken i sälla kretsar
Gaf glans så strålande varm.
Och tvänne små skor så nätta! —
En älfva de passat åt,
Med steg så lekande lätta
På svindlande blomsterstråt.
Den lilla foten ej dansar
i dag uppå rosor mer,
Och sommarens blomsterkransar
Ej mer man den hulda ger.
Ditt öde? — En ros, som brutits,
En solglimt, som blef för kort.
En kalk, hvars hjärtblad slutits
Och vissnat i förtid bort.
En gyldene ked och ringar
Jag varsnade ock till slut;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
