Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En promenad rundt Djurgården, af Albert Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess forne ägare, protokollssekreteraren Pontin, som anlade
trädgården där omkring, men landsortsbor, som kommo dit för första
gången och funno, att där serverades öl och läskedrycker, trodde
att det var en återstod af Blå porten och kallade stället så, ehuru
det aldrig haft något med Blå porten att göra. Blå porten låg
visst inte här. Det låg där borta, där du nu ser den stora
herrgården midt på Lejonslätten; det finns ej ett spår kvar af det
glada utvärdshuset mer än namnet. Som du vet, är det
emellertid ej alldeles omöjligt att i en framtid ett nytt Blå porten
reser sig på Kaptensudden. Det har åtminstone förelegat ett
projekt att där uppföra en restaurant. Skulle projektet en gång
bli verklighet, borde »Blå porten» vara den själfskrifna
benämningen på stället. Det namnet har poetisk klang och är i
förväg inarbetadt i stockholmarnes medvetande.
För resten reda vi oss nog med de restauranter vi ha. Vill
du ha dig ett friskt glas öl och en smörgås, då du gått dig trött
på de många vägarne här, behöfver du blott klifva upp för
trappan till Godthems veranda. Den lilla trefliga ölstugan — du
vet att byggnaden ursprungligen var uppförd till bostad åt Karl
Johan Uddman, den populäre operasångaren, efter hvars
favorituttryck stället har sitt namn — gjorde sig under utställningen
1897 så omtyckt, att man fann det fördelaktigt att låta den stå
kvar. Du ser, att populariteten räcker än — velocipedstallet är
fullt af bicyklar och verandan är full af folk. Skulle där vara
allt för fullt, så har du Jägarhyddan, en af Stockholms
originellaste frukost- och kvällsrestauranter, ej så långt härifrån. Äfven
Jägarhyddan har utställningen 1897 att tacka för sin uppkomst.
Man har byggt till den långa verandan och ordnat en
gårdsanläggning kring den hundraåriga eken, under hvars grenar det
inte smakar så dumt med ett fat kräftor en augustikväll, då
månen strör sitt outslitliga silfver från den mörkblåaste himmel,
vi ha i Sverige.
Mellan de båda sistnämnda platserna — jag menar inte
himmelen och vårt goda fädernesland, utan Godthem och
Jägarhyddan — har du vår enda egentliga sommarteater, hvars anor
gå ända till slutet af 1700-talet, ehuru det nuvarande
Thaliatemp-let invigdes först 1867. Som du vet, för den vidtfamnande di-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
