Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En promenad rundt Djurgården, af Albert Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har inte katten lust att peka ut och namngifva för dig
alla de olika husen på andra sidan stora vägen; och Beckholmen
med dess gamla rostiga ångare och högar af järnskrot, Rosenviks
varf och allt det där, det är, gudskelof, bortskymdt för oss. Låt
oss gå Tysta stigen, så slippa vi den dammiga bygatan där nere
och få oss en minuts skogspromenad.
Här är vackert, idyiliskt, och här finns på ledighetsdagar
godt om herdar och herdinnor i det gröna. Herdarne äro
ölut-körare, handtverksgesäller o. s. v. — en del torde vara absolut
odefinierbara — och herdinnorna äro företrädesvis dalkullor och
den species af lösa fruntimmer, som går under namnet
berglärkor. Tysta stigen gör knappast skäl för sitt namn, när
ölhalf-vorna eldat andarne och de öfverströmmande känslorna tolkas i
sång till dragklaverets toner. Och när ölet tagit ut sin rätt och
herdar och herdinnor stupat och blifvit liggande, så blir här ändå
icke riktigt tyst — ja, jag behöfver väl inte närmare ingå på
hvad det då är för ljud, som störa Tysta stigens tystnad . . .
Tysta stigen är den led, som närmast binder ihop fröjdernas
Djurgård med denna Djurgårds yttersta utpost åt den sida, vi
vandra på, jag menar Bellmansro. Stället är icke något
gammalt Bellmansställe, som du kanske tror. Det uppkom i
samband med resandet af Bellmans byst, i det en framsynt konditor
vid namn Carlmark då skaffade sig tillåtelse att bebygga platsen.
Detta var 1829. Redan 1832 fick emellertid den första
anspråkslösa byggnaden lämna rum för en större paviljong, som i sin
tur år 1896 efterträddes af den nuvarande byggnaden med dess
näpna fasad i enkel italiensk renässans, öfverskuggad af två
väldiga ekar, som äro inbyggda i verandan.
Bellmansro är ett trefligt ställe när som helst — på vintern
brukar det vara ett älsklingsnöje för många stockholmare att åka
i släde dit ut och dricka glögg — men lifligast är där
Bellmans-dagen den 26 juli.
Jag skall säga dig en sak — eller kanske tre. Man känner
inte Bellman riktigt, innan man lärt känna Stockholm och
stock-holmarne, man känner inte stockholmarne riktigt, förr än man
sett dem fira Bellmansdagen, och man vet icke hvad en äkta
Bellmansdag är, ifall den icke kommer med regn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
