Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms industri. En liten konturteckning af L. A. Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronan genom Karl XI:s reduktion, ty 1698 skänkte Karl XII
Rörstrand med hus och egor till Stockholms stad för anläggning
därstädes af manufakturverk. Egoområdet var då betydande, och
till Rörstrand hörde bland annat äfven ett område norr om
Barn-husgatan, på hvilket nu Norra bantorget och en del af
Vasastaden ligger. I senare tid hafva som bekant också betydande
arealer frånsålts till Stockholms stad och utlagts till
byggnadstomter. På ett par serveringsbord med fajansplattor, tillvärkade
vid Rörstrand, kan man se, huru det såg ut under den
gustavianska tiden eller närmast före. Det liknar då mest ett stort
landtgods med sin slottslika byggnad, och på ängarna rundt
omkring ser man folk sysselsatta med höbergning, en verklig
pastoral af ett helt annat skaplynne än det nuvarande Rörstrand,
där de många fabriksbyggnaderna, fabriksskorstenarna,
arbetarebostäderna och det närliggande Atlas just icke lämnat mycket
kvar af landtlig idyll.
Fabriken anlades, som sagdt 1726, sedan ett bolag, »Svenska
porslinsverkets intressenter», bildats och en tysk porslinsmakare
Johan Wolff inkallats jämte arbetare. Det ville dock ej slå väl
ut med arbetet hvarken för Wolff eller de tyskar, som följde
efter honom. Godset blef dåligt; man dref tillverkningen endast
för att komma åt de höga exportpremierna, och det förmäles att
hela skeppsladdningar af Rörstrandsgods, för hvilket
exportpremier utbetalts, vräktes i sjön, emedan porslinet var för dåligt
att kunna säljas på utrikes ort. Det var först en svensk,
Fahl-ström, ursprungligen porslinsmålare, som lyckades sätta
tillverkningen på fötter, sedan han blifvit föreståndare för fabriken.
En period af kraftigt uppsving gick Rörstrand till mötes, då
bolaget år 1753 ombildades och assessorn E. M. Ingman,
sedermera adlad Nordenstolpe, trädde i spetsen för fabriken. Han
var en energisk och klok administratör och mångdubblade snart
fabrikens tillverkning, så att den vid midten af 1760-talet
sysselsatte 128 personer. Ar 1867, då mössorna kommit till makten,
börjades ett strypningssystem i fråga om de industriella
subventionerna, som i sin våldsamma omkastning var lika oklokt och
fördärfligt till sina verkningar, som hattarnas allt för slösaktiga
och okritiska offervillighet förut varit. Rörstrand var en af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
