Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatrarne, öfverblick af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På scenen kan man få höra och se flere förmågor. Divorna
äro flere. Både den graciösa fru Meissner, fröken Grtinberg —
vår speciella geisha — och på senare tid fröken Berentz förstå
att intaga publiken genom vackra apparitioner och behaglig sång.
Fröken Grönberg bör också nämnas för vis comica, hvilken också
inte är främmande för några af herrarne, främst den
oförbrän-nelige, improviserande fröjdpappan Emil Strömberg, mot hvilken
mänskligheten bör vara tacksam, så sannt skrattmusklernas
explosiva verksamhet är nyttig för organismen och lifsuppfattningen.
Dessutom har också hr Ringvall genom sitt allt mer Victor
Holm-qvist-liknande, fryntliga, om ock ej ödmannskt rena,
kuplettföredrag blifvit en af publikens goda vänner. Klangfulla mansröster
äger denna grupp i hrr O. Bergström, Carlander, Schiicker och
Svensson, och hr Adami är en komisk talang.
På sistone har Ranft visat den djärfheten att vilja
konkurrera med Kongl. teatern. Han har visserligen, åtminstone icke
ännu, lyckats frånknipa kammarherre Burén några missnöjda
strupar och binda dem på 5 år, hvilket han gjort med vissa af
Dramatens sujetter, men han har börjat sin fälttågsplan med
uppförandet af »Villars dragoner» och därigenom tydligt angifvit
sin täflande afsikt.
Innan denna opera-comique kom upp och fyllde den
skarp-sluttande, enradsförsedda salongen med en nöjd publik, gaf han
den sorgligt ryktbara »Taxameterkuskens dotter», ett försök att
ockra på den af förgyllda lergökar och Habbababbor sänkta
smaken, men hvilket dock, till stockholmarnes heder, misslyckades.
Jag nämner detta därför, att vådevillen var ett bevis på att »den
vidtfamnande» har alldeles för mycket att göra. Hans strängt
upptagna tid ger — åtminstone enligt hans egen försäkran —
honom inte tillfälle att så noga se igenom alla pjeser, han tänker
uppföra. Man kan ju inte gärna vara nöjd med att en svensk
direktör till plats för genomläsning af inlämnade stycken i
hastigheten väljer — hm — »ett spårvagnstak i Paris».
Den Ranftska lustspelsafdelningen skulle egentligen hålla till
på Södra teatern, men tillföljd af »ringlinien» händer det, att
äfven andra krafter rycka in på den nya, lilla scenen. Så ges där,
när detta skrifves, operett, efter att under första året — teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
