Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland sjuka och vanlottade, af Satyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det varmaste, ljusaste och behagligaste intryck. Golfven äro
uppvärmda, så att de små fotterna, utan att krympa samman af
någon isande kyla, kunna trampa på stenplattorna. Långs
väggarna stå de gulmålade sängarna med sina sidor af täta
järnribbor, för att inte småttingarne skola falla ur. Dock kan det
hända att understundom väntan blifver det unga blod för svår
och en och annan byting, som hunnit på bättringsvägen, fattas
af sin gamla ostyrighet och i ett obevakadt ögonblick kraflar
öfver »staketet» för att göra visiter hos syster eller bror eller
någon af de andra.
Det är ett egendomligt intryck, då man träder in i dessa
•sjuksalar och plötsligt ser alla dessa barnaögon ur bleka ansikten
från hvita kuddar riktade på sig. Ja, ja, en och annan ser
förstås lika rödblommig ut, som om han tumlade om i drifvorna
där ute och kastade snöboll. De första timmarne, de komma
dit, gråta de efter pappa och mamma, men de lugna sig fort
•och vänja sig vid omgifningen. Men de kunna ej annat under
all den trefnad, som omger dem, och den ömma omvårdnad,
som kommer dem till del. Tvärs öfver hvarje säng sitter en
liten skjutbar träbricka, och på den ha de sina leksaker, på den
få de sin mat innan de blifva så krya, att de kunna komma upp
och sitta kring bordet. Det är rörande att se deras förtrolighet
med doktorn. Han känner dem alla vid namn och vet från
hvilka skilda håll och kanter inom hufvudstaden de äro.
— God dag, lille Erik, hur mår du?
Lille Erik svarar »tackar bra» och räcker vacker hand åt
doktorn. Och så gapar han beredvilligt och räcker ut tungan,
då han skall tittas i halsen. Och så sjunker han tillbaka på
kudden med ett förnöjdt leende vid löftet att allt snart skall bli
bra och att han åter får komma hem till mamma och pappa.
— Nå, du, lilla Signe, hur är det med dig i dag?
Lilla Signe med de gula lockarne sätter sig upp i sin lilla
bädd, ler så godt hon kan med de ännu bleka läpparne och
klappar den store snälle doktorn på kinden. Så svarar hon
också »tackar bra» och återgår till sina dockor på brickan.
De tyckas verkligen trifvas där utmärkt väl — ja, mången
af de små fäller tårar, när han skall lämna anstalten. En och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
