Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dårarnes slott, af Axel Kerfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låtom oss nu göra vår entré i själfva »slottet», sedan vi på
närmare håll beundrat den effektfulla fasaden, hvars midtparti
är en våning högre än flankerna och flyglarna, som blott äga två
våningars höjd. Midtpunkten krönes dessutom af ett rätt
verkningsfullt torn, hvilket i ej ringa mån skänker det hela dess
slottsliknande karaktär, från början klandrad af många
»bilder-stormare», hvilka ansågo, att ett dårhus borde uppträda i långt
enklare former, en åsikt, hvilken dock genast blef på det
kraftigaste bestridd af bl. a. en sådan auktoritet inom arkitekturens
område som prof. F. V. Scholander.
Vi gå upp för den präktiga dubbeltrappa, som leder till en
utanför hufvudentrén varande mindre terrass, och kasta från
denna ännu en blick öfver parken, som gör sig särdeles bra från
denna höjd. — Etablissementets hufvudbyggnad ligger nämligen
på en rätt dominerande höjd.
Själfva entrén och vestibulen betaga icke verkan af de goda
intryck, vi hitintills fått. Något af slott ligger ännu öfver det
hela. Af dårhus, såsom vi hade tänkt oss ett sådant, se vi ej
här några spår, om vi ej möjligen skulle finna ett svagt och
sökt sådant i den Argus, som, mest känd under begreppet
portvakt, här innehar en maktställning, hvilken många andra å
samhällets rangskala än hans yrkesbröder och yrkessystrar skulle
kunna afundas honom. Han släpper absolut icke in någon
obehörig, och lika sträng kan han vara, då det gäller att släppa
någon ut. Så i den porten springer man icke hur som helst.
Utom portvaktens lägenhet ha vi här att annotera bostäder
åt amanuensen och den högre sjukvårdsbetjäningen, annars intet
af vikt för det vi kommit att söka.
Vi gå med vår ciceron allt djupare in i det hemlighetsfulla
dårslottet, dit profanum vulgus icke får sticka näsan. Och
sålunda komma vi till en utbyggnad åt slottets baksida samt
befinna oss plötsligt i den år 1875 inrättade, mycket propra
köksregionen, där all föda åt öfver tre hundra munnar dagligen
be-redes. — Man kan fatta, att det ej är småkastruller, som här
handteras. Flertalet låter sig icke heller flyttas med ett enkelt
handgrepp, utan sitta där som väldiga jättekittlar i bastanta
pannmurar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
