Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De dödas städer, af Satyr - Maria kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbrändes, var dock Johan Runius. Han var en glad studiosus
i Uppsala, där han läste mycket, men drack lika mycket och
steg aldrig högre i graderna än till handsekreterare hos
generalguvernören grefve Stromberg. Runius var en kvick och
skämtsam lustighetsbroder, en ledig och lekande tillfällighetsdiktare,
och i äldre tiden tyckte mycket folk att han var en riktigt stor
skald.
Genom bidrag af allmänna medel och från enskilda
församlingsbor blef den nedbrunna kyrkan åter uppbyggd och färdig
år 1763. Ett nytt torn tillsattes 1825, och hela kyrkan undergick
en fullständig restaurering 1848.
Ofvan de brände dödes aska ha i den nya kyrkan murats
många grafvar. Å södra sidan vänster om altaret finnes en grön
marmorvård öfver häfdatecknaren kanslirådet C. R. Berch, f. 1706,
† 1777. Längre ned Y. J. Vult von Steyerns, f. 1695, † 1765,
vård, hvilken påkostades af församlingen som erkänsla för
nitälskan för församlingen samt isynnerhet för hans arbete för
kyrkans återupprättande efter branden.
»En tacksam församling» har äfven rest en vård åt
bankokommissarien Christer Robsahm. För öfrigt finnas vårdar öfver
hofsekreteraren Claude Laurent, f. 1727, † 1779; kyrkoherden
Gabriel Aman, änkefru Walborg Östermah samt generalmajoren
Gustaf von Otten, f. 1775, † 1820, och fröken Maria Charlotta
Conradi, f. 1794, † 1815. De voro förlofvade de bägge
sistnämnda, men den unga fästmön dog på den utsatta
bröllopsdagen.
Då man kommer vandrande nedåt Maria Kvarngatas
kullerstenar stöter man på en af de stilfullaste entréer, som något af
Stockholms graffält äger. Det är fyra tjocka, fyrkantiga pelare
i grågul färgton, öfverst prydda med fyra svarta urnor. På ömse
sidor om denna entré sträcka sig en lång rad af grafkor, åt
kyrkogårdssidan, stängda med olikartade utsirade järndörrar.
Från stentrösklarne till grafkoren kan man se in i dessa. Här
och där ligger en krans eller bukett, eljest är det endast ett
förvittradt hvalf, och golfvet är i somliga grafkor uppbrutet, så att
man kan blicka rakt ned i det svarta innandömet, hvarifrån
strömmar den unknaste luft. De bära endast nummer och årtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
