Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms omgifningar af Papirius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och de allra närmaste utkanterna! Man torde få leta genom
ganska många städer, innan man hittar en så egendomligt
tjusande aveny som Valhallavägen med stora moderna, palatsliknande
hus på den ena sidan och på den andra sidan skogen — icke
en med konst uppdrifven park utan en naturlig, nordisk barrskog
med höga allvarliga granar och smäckra furor, med kärr och
bullerstensåsar, skogsblommor och mossa, med täta snår, afbrutna
af öppna gläntor, som alla erbjuda pittoreska och växlande
perspektiv. Om stockholmaren hade ett mera utveckladt natursinne
än han har, så skulle Lilljans- och Uggleviksskogarna vimla af
promenerande från morgon till kväll, sommar och vinter; men
de individer, som nu vistas där, äro mest sådana, som utgöra
jaktföremålen vid polisens razzior.
Och »Gärdet»! Kom inte och säg att Gärdet är fult! Denna
buktande slätt, som till ytformationen bringar tanken på en oceans
stelnade dödsjö, är med sin rytmiska kupering, sitt rörliga
militärlif, sin leksaksborg, sin öfverdådiga infattning af skogar på
två sidor, vatten på den tredje och nya, palatslika hus på den
fjärde, med blänkande, blinkande vågor från Värtan och
Djurgårdsbrunnsviken, så snart man kommit upp på någon af
höjderna — den är sällspordt vacker, den är unik. Och lunderna
som skilja det öppna fältet från Värtahamnens område, samt åt
andra hållet Kaknässkogen, mörk, högstammig och allvarlig som
skogen kring Ugglevikskällan, erbjuda åt öster lika härliga
skogspromenader, som dem man har norrut och — tagas i anspråk
ungefär lika mycket.
Eller Hagaparken med sina urgamla träd, sina grottor och
ruiner, vittrade fragment af rococomajestätets lifliga fantasi och
högtflygande planer! Eller det förtjusande Nacka i sin
undangömda däld, en äkta nordisk idyll af stor fägring vid hvarje
årstid och hvarje tid på dygnet men mest måhända en
augustikväll, när den lilla sjön ligger spegelblank, och månen slår sin
silfverbro öfver det stilla vattnet. Eller Lidingöbro med sin friska
luft och sin fria utsikt öfver segelleden, begränsad af kullar,
holmar och berg, hos hvilka glädje och allvar i linjer och färg
smälta samman till en fulländad, obeskriflig harmoni! Se den
utsikten en stilla sommarkväll när tjogtals seglare ligga för slappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
