Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Fra Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
os, men fortjener at være det. Han bar især
viet Religionen sin Muse og synger med en Kraft
og Varme, der trænger med Inderligbedens Magt
ind i vort Væsen.
Hans „Kreaturens suckan" er udmærket
og hans „Epilog till mina vanner"
forekommer mig at være noget af det mærkeligste,
jeg har læst af en Poet; derfor vil jeg her
nedskrive den.*)
Tro ej, att skalden kastar bort
Den gyllne lyran af forakt,
Och skyndar gerna innan kort
Från sangens vår, dess früid och prakt,
För att bland skuggor hvila
Förstummad, utan glans och makt.
Om han det vill, om han det kan,
Han sangens verld ej skådat har,
Och aldrig såg med tjusning han
En bild af skönhet ren och klar.
Men har hans lyra tystnat,
Det ingenting förloradt var.
*) Se: Dikter af Lars Stenback, 3je upplagan.
Helsingfors 1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
