- Project Runeberg -  Bönderna / 1. Hösten /
81

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81

Och då ljusen delades ut — det skulle bli
procession i dag — sträckte Kuba djärvt fram sin
hand; men fast han hade stor lust att ta ett stort,
tog han bara det allra minsta, en stump nästan,
ty han mötte Dominikowas stränga, straffande
blick — hon och Jagusia stodo bredvid honom.
Han tände det genast, ty prästen hade redan
fattat monstransen och vänt sig mot församlingen
med den, så alla föllo på sina ansikten. Prästen
intonerade en hymn och gick långsamt ned för
altarets trappsteg och fram genom en plötsligt
bildad gata av huvuden, brinnande ljus, grella
färger och skrikiga röster. Processionen satte
sig i rörelse, orgeln dånade mäktigt, klockorna
började rytmiskt ringa, församlingen föll in och
sjöng med en samfälld, väldig trones röst. Och
i spetsen för den packade mängden, i en krans
av fladdrande ljuslågor, blixtrade silverkorset oclj
vaggade de portativa altarena, sirade med tyll,
blommor och förgyllda kronor, och i stora
kyrkporten, där solskenet strömmade in tvärsigenom
rökelsemolnen, vecklade de sänkta fanorna ut sig
för vinden och började fladdra likt purpurfärgade
och gröna fåglar.

Processionen skred kyrkan runt.

Kuba satte handen oin ljuslågan och höll sig
envist närmast efter prästen, över vilken Boryna
och smeden och fogden och Tomek Klemb buro
den röda baldakinen. Under den framlyste den
gyllene monstransen, så begjuten av solskenet, att
man genom glaset såg den vita, genomskinliga
heliga hostian.

Kuba var så sinnesfrånvarande, att han gång på
gång snubblade och trampade de andra på
fötterna.

— Se dig för, din drulle!___Haltebolinker där!

slängde de åt honom, och mer än en gång fick
han sig en knuff.

6. — Rey in o n t. Bönderna. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/1/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free