Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
— Då kan väl vi gå in och ta oss ett glas sött?
— Skulle vi?
— Du har stått och blivit frusen, Jagus, du
behöver värma dig litet.
— Men inte kan jag gå på krogen ihop med er.
— Då hämtar jag hit det, så dricker vi här,
Jagus.
— Tack för välmeningen, men jag måste leta
rätt på mor.
— Jag skall hjälpa dig, Jagus, viskade han lågt
och började gå fore. Tack vare hans armbågar
skred Jagna obehindrat fram genom trängseln,
men då de kommit in mellan tältstånden, saktade
flickan farten och stannade här och där, och
hennes ögon började lysa vid anblicken av allt som
här fanns.
— A, jesses, så grant! viskade hon och stannade
framför banden, som fästa upptill fladdrade för
vinden likt en lysande regnbåge.
— Välj ut vilket du vill ha, Jagus, sade han
efter en kort strid med snålheten.
— Hå — det där gula, blommiga, det kostar
nog en rubel eller en och femti.
— Bry dig inte om det du, välj bara.
Men Jagna slet sig med en kraftansträngning
lös från banden och fortsatte till nästa stånd.
Boryna stannade efter ett ögonblick.
I ståndet bredvid såldes huvuddukar och tyg
till livstycken och koftor.
— Jesses, jesses, såna vackra saker! viskade
hon förtrollad och lät de skälvande händerna gång
efter annan dyka ner i grönt siden och röd
sammet, och det rent skymlade för hennes ögon och
hjärtat bultade av vällust. Och de där
huvuddukarna! Högröda, àv siden, med grön
blomster-bård, guldgula som den heliga monstransen och
blå som himlen efter en regnskur och vita, och så
de allra vackraste, de skiftande, som glindrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
