Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
— Jagna! ljöd ånyo Jozias röst ur skymningen.
Vet du av att i morgon skickar Walek Jozefow
till Marysia Pociotkowa med brännvin?
— Den jäntungen? Är hon kommen så långt?
Jag tycker det var förra sommaren hon vallade
kor ännu.
— Å, hon har nog åren inne, och så har hon så
många morgen också, så pojkarna har brått.
— De kommer nog att få brått till dig också,
Jozia.
— Ifall inte far gifter sig för tredje gången,
skrek Jagustinka bortifrån ett land.
— Tokprat, det var ju i våras vi begravde mor,
utbrast Hanka i förskräckt ton.
— Vad frågar en karl efter det? Alla karlar är
som grisen — han må vara hur fullproppad som
helst, sticker han ändå trynet i ett nytt tråg...
Den ena har inte hunnit kallna, förrän de ser sig
om efter den andra... tvi för såna kräk!... Och
hur gjorde Sikora? Tre veckor efter att han hade
begravt den första, gifte han sig med den andra.
— Ja, det är sant, men det var fem småbarn
efter den första...
— Hette det ja, men nöt den som tror, att det
var för barnas skull han gifte om sig... nej, det
var allt för hans egen, för att han inte ville ligga
ensam under fjäderbolstern.
— Vi, vi skulle inte låta far gifta sig — nej
pass! ropade Jozia energiskt.
— Du är ung ännu och dum därefter... På
fars mark är det far som bestämmer.
— Barna har väl också något att säga, började
Hanka.
— Från främmande åk måste du av om så mitt
i hav, muttrade Jagustinka, men tystnade sedan,
ty Jozia hade blivit förargad och började ropa på
Witek, som gick och drev borta vid floden. Jagna
hade inte alls blandat sig i samtalet, hon bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
