Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
och bortom dem också byar och fält och skogar.
Hundra mil fick man väl gå eller kanske tusen,
tänkte hon och kände en brinnande lust att fråga;
men inte kunde hon det, då skulle de ha skrattat
åt henne förstås.
Rafals pojke, han som kommit tillbaka från
militärtjänsten, hade fiol med sig, och nu stämde han
den och började spela alla möjliga låtar.
Det blev tyst, blott regnet piskade mot rutorna
och hundarna skällde utanför huset. Och han
spelade och spelade, och det var som tonerna
hade kommit fram av sig själva, då han pillrade
med fingrarna och for med stråken över
strängarna. Han spelade gudliga låtar väl med tanke
på pilgrimen, som inte tog ögonen ifrån honom,
och han spelade världsliga låtar, bland andra den
om Jasio, som flickorna så ofta brukade sjunga
ute på fälten... Och sådana klagande toner fick
han fram ur den där trälådan, att det gick kalla
kårar över ryggen på alla och tårarna tillrade utför
Jagnas kinder, för hon var nu särskilt känslig för
musik.
— Sluta nu, för Jagus gråter... ropade Nastka.
— Nej... det är bara ändå ... jag blir alltid så
tagen när de spelar... nej... mumlade hon
förläget och gömde ansiktet i förklädet.
Men det hjälpte inte, mot hennes vilja
strömmade tårarna, pressade fram av den där underliga
sugningen i hjärtat, som hon inte kunde begripa...
Men spelmannen slutade inte, klämde bara i
med masurkor och obertaser, så att flickorna
började svänga med armarna och knappt kunde hålla
de sprittande benen i styr och pojkarna stampade
i med klackarna och muntert gnolade med. Hela
rummet fylldes av sådant oväsen, stamp och skratt,
att rutorna skallrade.
Plötsligt satte en hund till att tjuta så fruktans*
värt ute i förstugan att alla tystnade;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
