Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’211
mig till här? Vad? sade han lågmältare och som
med gråt i rösten.
— Du bara pratar. Det finns andra som inte
har en enda teg och sitter här ändå — de
arbetar och tackar Gud på köpet. Du skulle ta
i och arbeta och inte gnälla som ett kvinnfolk.
Du är frisk och stark, och jord att bruka har
du...
— Ja, hela tre morgen! insköt han föraktfullt.
— Och du har hustru och barn, det måste du
komma ihåg.
— Ja, det kommer jag minsann ihåg, muttrade
han mellan tänderna.
De voro nu utanför krogen. Det lyste i
fönstren, och ljudet av röster trängde ända ut på
vägen.
— Vad nu, är det nu något supgille igen?
— Det är rekryterna som är uttagna för i år.
Om söndag skall de jagas ut i vida världen, och
därför vill de ha sig en glad dag nu.
— Krogen är nästan full med folk! mumlade
prästen och blev stående invid popplarna,
därifrån han genom ett fönster tydligt kunde se hela
den till trängsel fyllda krogsalen.
— Ja, se de skulle komma samman i dag och
lägga råd om skogen, som godsherrn har sålt åt
judarna till avverkning.
— Men det är ju inte hela skogen han har sålt,
det måtte väl vara mycket kvar!
— Förrn han kommer överens med oss, får inte
så mycket som ett träd röras!
— Vad för slag ?... frågade prästen med litet
ängslan i rösten.
— Det tillåter vi inte och därmed jämnt. Far
vill gå till domstol, men Klemb och de som håller
med honom säger, att domstoln bryr de sig inte
om, men någon avverkning blir inte av, och att
om så hela byn skall ut för att hindra’t, så går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
