Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
dussin och alla under glas! Och stall sen och
lagård, loge och lider! Och alla krittren^ sen!
Fem kor och så tjuren, som inbragte inte så litet
han heller. Tre hästar; och all jorden och gässen
och svinen!
De suckade bitterligt, och gång på gång viskade
någon av dem:
— Ja, Gud i himlen, tänk att Herren Jesus alltid
skänker så mycket åt såna som inte förtjänar det.
— De förstår sig på att ta för sig se.
— Visst det ja, den får som till möte går.
— Att inte er Ulisia gick till möte då?
— Nej, för hon har Gud för ögonen och lever i
tukt och ära.
— På samma vis är det med de andra.
— Men en ann förlåter folk ingenting, går en
ann en endaste gång ut en natt med en pojke,
så är hon tvärt i var mans mun.
— Ja, hon här har tur hon.
— För att hon inte har någon skam i sig ja.
— Kom, hör ni! ropade Jendrzych. Musiken
spelar, men det finns inte en själ att dansa med.
— Så danslysten du är då! Har du lov för
mamma?
— Tappa bara inte byxorna, så en får titta sig
i spegeln, när du svänger om.
— Och släng inte skankorna i synen på folk.
— Gå och dansa med Walentowa, så blir det
två fågelskrämmor.
Jendrzych bara svor till, grep den första i raden
och drog henne med sig, utan att lyssna till surret
bakom honom.
I storstugan dansades det nu, fast trögt. Endast
Nastka Golembianka och Szymek Paczes togo sig
en riktig svängom. De hade kommit överens i
förväg, och så snart musiken spelade upp, togo
de ett fast tag om varandra och dansade både
länge och väl. När de vilade sig, spatserade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
