Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
— Vad skall du med så mycket pengar till?
— Vad jag skall med dem till? Med bara
käppen tänker jag inte ge mig ut.
— Vart ämnar du dig då?
— Ut och söka arbete, tänker inte sitta här och
inögla.
— Ut? Överallt går hundarna barfota, och
överallt har den fattige vinden i ansiktet. Skall jag
stanna ensam här, va? Omedvetet höjde hon
rösten och närmade sig honom hotfullt. Han
aktade inte på henne, han hade satt på sig
får-skinnspälsen och spänt remmen om livet och
letade nu efter sin mössa.
— Av bönderna låter jag inte leja mig, om
jag så skulle svälta ihjäl, gör jag’t inte! sade
han fast.
— Men klockarn behöver en till tröskningen.
— Den! En sån där som bara kan sitta och
trumfa på en orgel... lever på vad han kan
tigga och lura sig till av bönderna, hos en sån
går inte jag i dagsverke.
— När viljan fattas är inget till pass.
— Håll mun på dig! skrek han ursinnig.
— Säger jag nånsin något? Du gör ju som
du vill.
— Jag skall gå och höra efter på herrgårdarna,
han talade åter lugnt, tänker se mig om efter en
plats, kanske jag kan få något ifrån jul, vore
det också bara som plöjare. Huvudsaken är att
slippa sitta här och jämt ha oförrätten för
ögonen — vem kan stå ut med det? Jag har fått
nog — och ynkad vill jag heller inte bli, och
inte tål jag att de jämt skall glo på en som på en
skabbig hund... Ut i världen vill jag, så långt
bort jag nånsin kan komma... bort härifrån, bort
och det med detsamma!... skrek han utom sig.
Hanka stod som förstenad av fasa; sådan hade
hon aldrig förr sett honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
