Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Dc lade sig på knä bredvid nästa, och
återigen viskade Witek, nu nästan gråtande:
— Blåsan, Bläsan...
Båda lade örat mot mulen och lyddes med
återhållen andedräkt, men inte ett ljud, inte ett ord
hörde de.
— Vi är säkert syndiga, och därför hör vi inget,
bara cle syndfria svarar de, och vi är syndiga, vi...
— Ja säkert, Jozia, vi är syndiga, så syndiga...
Herre Jesus... så är det nog... Visst, jag har
tagit en grimma för husbond... och så den där
gamla remmen... och de där... Han kunde inte
tala mer, det kom över honom en sådan känsla
av skuld och syndaånger att han började
stor-snyfta, och Jozia stämde in, och de gräto tröstlöst
båda två och lugnade sig inte, förrän de biktat alla
sina förseelser och synder för varann.
Inne i stugan märkte ingen deras frånvaro. Där
sjöngo de nu gudliga sånger, men inte julsånger,
ty dem fick man inte börja med fore midnatt.
På andra sidan förstun hade Pietrek stortvätt
och klädde om sig från topp till tå. Jagna hade
burit till honom de nya kläderna han haft liggande
i kammarn.
Man skrek till av förvåning, då han sedan trädde
in. Han hade lagt av soldatuniformen och var
klädd på vanligt bondevis.
— Folk skrattade åt mig och kallade mig för
gråing, och därför har jag klätt om mig, stammade
han fram.
— Byt målet i munnen och inte klädpaltorna,
slängde Jagustinka åt honom.
— Det kommer tillbaka av sig själv, för
alldeles förbytt är han då inte.
— Fem år har han varit borta och inte hört
sitt eget språk, så det är väl inget under.
De tvärtystnade, ty bönklockans gälla klang
trängde in i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
