Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v.
Först i dagbräckningen vände Borynas hera
ifrån kyrkan, och sedan dröjde det knappt ett
paternoster förrän hela huset snarkade så att
det genljöd. Endast Jagna kunde inte somna, så
trött hon än var. Förgäves borrade hon huvudet
i kudden, förgäves knep hon ihop ögonen och
till och med drog fjäderbolstern över huvudet —
ingenting hjälpte, sömnen ville inte komma, maran
red henne visst och låg så tung över bröstet att
hon varken kunde andas eller skrika eller resa
sig i bädden. Hon låg där orörlig, i ett sådant där
tillstånd mittemellan sömn och vaka, då förnuftet
ingenting urskiljer utan bara själva själen vindar
ur sig minnen som spolen hasplar tågor och
spinner sig om hela världen, skådar allsköns under,
lyfter sig över världarna, kläder sig i sol — och är
likaså ensam som speglingarna i ett klart, fast
upprört vatten... så var det med Jagna. Fastän
hon inte sov, var allt liksom utplånat ur hennes
medvetande, och som en fågel svingade sig hennes
själ från under till under — till svunna dagar,
till döda, endast i minnet levande tider... Hon
tyckte att hon var i kyrkan... Antek knäböjde
bredvid henne... han talade alltjämt och brände
henne med sina ögon, brände henne med sina ord,
fyllde henne med skräck och ljuva kval_____så
tonade sång, och orgeln brusade så
genomträngande att hon liksom kände var ton särskilt inom
sig... och så såg hon prästens röda, vredgade
ansikte och hans utsträckta armar... och så alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
