Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
behöva gå härifrån att hon knappt kunde hålla
tårarna tillbaka. Långsamt och med tunga steg
gick hon.
Hemma hos Borynas var det ännu stimmigare
och muntrare än förut. Nastka Golomb hade
kommit, och hon och Jozia nojsade så att det hördes
ända ner på vägen.
— Min kvist har börjat blomma, vet ni! ropade
Jozia till den inträdande Jagna.
— Vilken kvist?
— Å kors, den där som jag tog Andreasdagen.
Jag satte den i sand och ställde den i spisen,
och nu har den börjat blomma. I går tittade jag
på den, då hade den ännu inte en enda blomma,
men nu på natten har hela kvisten slagit ut, se!
Hon hämtade försiktigt fram en liten med sand
fylld kruka, vari stod nedstucken en stor
körs-bärskvist översållad med späda blommor.
— Sötkörsbärsblom, skär och luktar gott,
viskade Witek andäktigt.
— Ja, det är sötkörsbär.
De ställde sig i ring och beskådade med häpna
och förtjusta blickar den blommande, doftande
kvisten. I detsamma kom Jagustinka. I dag var
hon sig lik igen, självsäker och högröstad, amper
och färdig att drabba till.
— Ja, kvisten blommar, det gör den, men inte
för dig, Jozia, du behöver ännu läderremmen eller
något hårdare ändå, var det första hon sade.
— Jo, men det är för mig den blommar, jag
skar själv av den Andreasnatten, jag har själv...
— Du är för ung ännu, det är nog för Nastka
den spår bröllop, inföll Jagna.
— Vi satte den i krukan tillsammans, men jag
skar själv av den, och då är det för mig den
blommar..., gallskrek hon, och tårarna voro inte
långt borta.
— Nog hinner du springa efter pojkarna och
S. — Re y mont, Bönderna. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
