Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
— Vårt prat nyttar ackurat lika mycket som
rökelsen nyttar liket, slöt han kärvt.
— Nej, inte hjälper det, det förstås. Den som
inte har hjärta för mänsklig nöd han tycker tårarna
är gagnlösa också. Den som själv har det bra han
tycker allt är som det skall i världen.
Boryna gav intet svar, och Jagustinka vände sig
till Nastka:
— Hur är det med Mateusz? Bättre?
— Mateusz, vad är det med honom?
— Vet ni inte det? utbrast Nastka. Förra tisdan
tror jag det var, gav er Antek sig på honom, tog
honom i rockkragen, bar ut honom ur kvarnen
och slängde honom över staketet, så fyra spjälor
bräcktes, och plums i vattnet. Så när hade han
drunknat. Nu ligger han och hostar blod och
kan inte röra sig. Jambrozy säger att livmodern
vänt sig upp och ner i honom och fyra revben
är knäckta. Och i ett stönar han och jämrar sig.
Hon brast i gråt.
Vid de första orden flög Jagna upp som om en
kniv stuckits i hennes hjärta, ty med ens kom det
för henne att säkert hon varit anledningen, men
sedan satte hon sig genast igen på kistan och
tryckte ögonlocken mot körsbärsblommen för att
kyla dem.
Alla voro häpna, de visste om ingenting, i hela
byn hade det i en veckas tid talats om detta,
men till Borynas hade ryktet inte trängt.
— När två rackare kommer i luven, blir inte
skadan stor, muttrade gubben, men nyheten måtte
ändå ha gripit honom, ty han såg bister ut och
började slänga vedträn i spisen.
— Vad slogs de för? frågade Jagna en stund
senare.
— För dig, fräste gumman ilsket.
— Nej, säg!
— Jag säger ju! Mateusz skröt i kvarnen inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
