Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
gick raskt hemåt, men borta vid kyrkan såg han
sig spejande omkring och vek så av på stigen
bakom ladorna.
Witek åter sprang hem.
Boryna var ännu inte hemkommen. I rummet
rådde skymning, några eldbränder på spishällen
voro enda upplysningen. Jagna gick och stökade
rned kvällssysslorna, men hon var förargad, ty
återigen hade Jozia försvunnit, och det var så
mycket att göra att man inte visste vad man
skulle börja med. Hon hörde ’inte på Witeks
prat, först då han nämnde Antek tvärstannade
hon och spetsade öronen.
— Tala inte om för någon, att han gav dig
en gulden.
— Jag skall inte säga ordet, om ni så befaller.
— Där har du en till, och lägg det väl på
minnet. Gick han hem?
Nej, hon väntade inte på svaret, hon sprang
upp, och jagad av ångest sprang hon ut på
förstubron och började ropa på Pietrek, allt under
det hon ängsligt spanande lät blicken irra över
apelgård och gata. Också bortåt ladan och
halm-dösen tittade hon, men ingen syntes till... Hon
lugnade sig igen, men blev så retlig att hon
började gorma på Jozia och fösa henne att vattna
korna och förehålla henne, att hon jämt rantade
omkring i stugorna och aldrig gjorde någon nytta.
Flickan blev förstås inte svaret skyldig, trotsig
och näbbig som hon var, och det blev ett riktigt
storgräl.
— Trät du, när far din kommer hem, låter han
dig väl smaka remmen så du tiger! hotade Jagna,
i det hon tände lampan och satte sig att spinna
igen. Hon svarade inte längre på Jozias
otidig-heter, ty hon tyckte sig höra steg vid
gavelfönstret.
— Witek, gå ut och titta, en gris måtte ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
