Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
till sist blev det honom tydligt och klart, att
godsherrn skickat pan Jacek till honom för att
utröna vad folket sade om avverkningen.
— Men han frågade inte alls om skogen.
— Hå, en sån där han lurar orden ur dig så
fint, så innan du märker’t själv har du talat
om allt han vill veta. Jag känner herrarna, jag.
— Men jag säger er ju, att han bara frågade
efter Kuba och så om mina utklipp.
— Stryker utefter renarna för att speja på
vägen. Det ligger något bakom det där, något
streck av godsherrn, det är klart — liksom om
en bror till godsherrn skulle bry sig om Kuba!
Så dum så man det tror är man väl inte. Folk
säger att den där Jacek är lite svag till förståndet,
han stryker jämt och saint omkring i byarna, står
och spelar fiol under vägkorsen och pratar allt
möjligt konstigt. Sa han att han skulle komma
igen?
— Jaa, och han frågade efter er.
— Hm, hm, jag begriper inte det där...
— Nå, har ni träffat godsherrn? frågade hon
inställsamt, bara för att inte lämna honom tid
att fundera.
Han ryckte till som om en broms hade stuckit
honom i veka livet.
— Nej, jag har suttit inne hos Szymon hela
tiden, svarade han kort.
Hon vågade inte fråga mer, ty han började
ränna omkring i stugan som en ilsken hund,
trätte för det minsta, dundrade och svor, så att
det blev tyst som graven och alla försökte hålla
sig ur vägen för att inte få sig en skopa.
Under samma pinsamma tystnad satte de sig
till kvällsmaten. Roch trädde in och tog efter
vanan plats framför brasan. Han ville ingenting
smaka, och då de andra slutat, sade han sakta:
— Jag kommer inte i eget ärende. Det sägs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>