Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Varför tittar du dig omkring så där? frågade
Jagna.
— För... för storken lurar väl nånstans och
kommer sättande på mig... stammade han och
tittade förskrämt åt vråarna.
— Hå, storken har husbond givit bort åt hans
vördighet, han gör dig inget ont mer, muttrade
•Witek.
— Jag begriper inte heller vad ni höljen för,
han gjorde ju bara okynne och var elak.
— Sitt ner och stå inte där och prata, befallde
Nastka och anvisade honom plats bredvid sig.
— Om han var elak, så var det bara mot
dumma människor och främmande hundar. Han
gick här så fin och kiev och fångade råttor och
gick ur vägen för alla, och ändå gav de bort
honom, mumlade gossen bittert.
— Tyst med dig, du kan ju tämja en annan i
vår, ifall du sörjer det där storkkräket så dant.
— Nehej, det gör jag inte, jag ämnar skaffa
mig min tillbaka bara det blir varmt. Jag har
redan tänkt ut ett sätt, så att han inte blir kvar i
prästgårn utan kommer flygande hit igen.
Jasiek ville nödvändigt veta vad det var för
ett sätt, men Witek fräste:
— Dumsnut, kanske du tror du kan hitta på
något bättre? Klämma höns efter ägg kan du.
Den som har förstånd han hittar på sitt eget
sätt och lånar inte andras.
Nastka hutade åt honom och tog Jasiek i
försvar, hon höll alltid på Jasiek. Visst var han
enfaldig och drumlig av sig, hela bvn gjorde narr
av honom, men han var ende sonen på tio morgen,
och flickan betänkte och besinnade att Szymek
hade bara fem morgen och att kanske när allt
kom omkring Dominikowa inte skulle låta honom
gifta sig. — I nödfall kunde Jasiek vara bra
att ha, och därför hade hon ställt så till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
