Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
sinnen ännu voro uppfyllda av allt det underbara
började de berätta sinsemellan, först viskande,
men sedan högt och för alla, vad märkligt de
varit med om.
En började, en annan tog vid, en tredje och
en fjärde drog sig ock något till minnes, och
så kom var och en med sitt bidrag, och historierna
tvinnade sig som tråden på rocken, som
månljuset över kärrvattnen inne i skogen. Det var
sägner om självmörderskor, som om nätterna
kommo för alt ge sitt hungrande barn bröstet,
om gengångare, som man måste spika fast i
kistorna med asppluggar slagna tvärsigenom
hjärtat, för att de inte skulle suga bloden ur
människorna, om middagsgudinnan, som stryper folk
på åkerrenarna, om talande träd, om varulvar, om
midnattstimmarnas alla hemska andar och spöken.
Håren reste sig på åhörarna, hjärtana stannade av
skräck, kallsvetten bröt fram, och stumma och
förfärade tittade de sig omkring, ty de tyckte
att det hördes steg på löftet, att det var någon
som smög utanför fönstren, att blodröda ögon
glodde in genom rutorna och underliga skuggor
rörde sig i vråarna. Mer än en gjorde förstulet
korstecknet och mumlade fram en bön med
skall-rande tänder. Men det där gick lika fort över
som skuggan, då en molntapp drar över solen
och man i nästa minut har glömt att den varit...
Och åter började de berätta, berätta i all oändlighet,
skrock och sägner, och själve Roch lyssnade
intresserat till dem, och till sist förtaide också
han en ny historia.
— Det var engång en fattig bonde på fem
morgen som hade en häst, men så trilsk och så lat, så
man hade väl aldrig sett maken. Det halp inte
hur han månade om honom och fodrade honom
med havre, hästen ville inte arbeta, han bröt
sönder skaklarna och sparkade och slog, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
