Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Mörkret föll på, det hade slutat snöa och artade
sig till frost, ty stora, gråa moln jagade
visserligen över himlen, men här och där uppe i höjden
lyste en gnistrande stjärna fram och luften var så
pass kylig att det bildat sig en tunn skare på
den blöta snön. I stugorna glimmade ljus, och
folket, som flockade sig kring brasorna därinne,
började lugna sig efter dagens sinnesrörelser, men
fortsatte som förut att undra och gissa.
Och ämnen till funderingar fattades dem inte,
för om polisen inte hade tagit Antek, så var det
inte han som tänt på, men vem var det då? Inte
kunde det vara Jagna, det ville ingen tro, och inte
gubben själv — den tanken föll ingen in ens.
De famlade alltså i blindo och kunde rakt inte
finna någon lösning på gåtan... I varenda stuga
talades det om detta, men ingen kunde ge besked
om hur det hängde ihop. Enda resultatet blev,
att förbittringen mot Antek lade sig, till och med
hans fiender tystnade och hans vänner, Mateusz
till exempel, åter höjde rösterna till hans försvar.
I dess ställe uppstod en stark ovilja mot Jagna,
och man började förfasa sig över dödssynden
hon begått. Kvinnfolken togo riktigt itu med
henne, de släpade och rullade henne som genom
törnsnår, så att det inte blev en hel bit kvar av
henne. Dominikowa fick också sin beskärda del,
och man sparade dess mindre på ovettigheterna,
som gumman motade alla nyfikna från sin dörr
likt besvärliga hundrackor och ingen fick veta
hur det förhöll sig med Jagna.
I ett voro alla eniga och det var i medkänslan
med Hanka, som man uppriktigt och hjärtinnerligt
beklagade. Klembowa och Sikorowa gingo till och
med samma kväll till henne för att tala tröstens
ord och hade med sig litet av varje i ett knyte.
Så förgick denna minnesvärda dag. Nästa
morgon vände allt in i de gamla hjulspåren, nyfiken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
