Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
stridsberedda massa satte skräck i dem. De
började kalla på varann, sticka yxorna innanför
bältet, samla ihop sågarna och skocka sig
tillsammans under ett vredgat mummel. Ilsknast voro de
från Rzepki, adelsfolk som de voro och dessutom
sedan månghundrade år i grannfejd med
Lipce-bönderna. De svuro högt, dunkade yxorna mot
träden och hotade med allt möjligt, inen de måste
ju vika för övermakten, ty en skock Lipcefolk
gick dem alltmer hotande inpå livet och trängde
dem steg för steg ut ur skogen. Andra spredo
sig över hygget för att släcka eldarna och vräka
ner de upplagda klippen; kvinnfolken med Kozlowa
i spetsen hade blivit varse några brädskjul i
kanten av hygget och rusat dit och voro nu i färd
med att riva ner dem och släpa virket inåt skogen
för att plåna ut alla spår av dem.
Sedan Boryna fått timmerhuggarna att vika så
lätt, ropade han storbönderna tillsammans och
föreslog, att man nu mangrant skulle bege sig
till herrgårn och säga ifrån åt godsherrn, att han
inte skulle understå sig att röra skogen, förrän
höga rättvisan avgjort vad som var böndernas
och vad som var hans. Men innan de hunnit fatta
något beslut, gåvo kvinnfolken till ett nödrop och
började ta till benen, ty ett dussin ryttare kommo
travande inifrån skogen rakt på dem.
Herrgården, som blivit underrättad, kom
timmerhuggarna till undsättning.
Det var förvaltarn i spetsen för drängarna. I
fullt trav kommo de sättande inpå hygget,
träffade på kvinnfolken först och började prygla dem
med piskorna, och förvaltarn, en riktig oxe till
karl, var den förste att dänga på och skrek:
— Tjuvpack! Rackarbyke! Ge dem! Binddetn!
Till häktet med dem!
— Hitåt, hit till mig, ge er inte! vrålade
Boryna, ty folket hade redan förskräckt börjat springa
21. — Re y mont, Bönderna. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
