- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
22

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

Då hon hämtat sig litet, vek hon kutande in på
stigen till Klembs stuga, som låg närmast intill
prästgården.

Hon skälvde i hela kroppen, så att hon måste
hålla sig i staketet, och överfor med förskrämda
blickar apelgården och stugan, som; låg i ändan
av den. Men det enda hon hörde och såg var
hur korna sörplade ur ett par ämbar utanför
fönstren och genom de båda öppna förstuportarna
hur suggan med sina kultingar låg och
vältrade sig i bakgårdens sörja och hönsen stodo
och krafsade i gödselstacken. Hon tog ett redan
tömt ämbar, för det var liksom lättare att gå in
med något i handen, och steg dröjande över
tröskeln till den stora, halvmörka storstugan.

— Pris ske Jesus Krist! stötte hon fram.

— I evighet! Vem är där? hördes efter ett
ögonblick en jämmersam röst inifrån kammarn.

— Det är ju jag! Agata! Gud så det högg
till i bröstet.

— Agata! Nej kära nån då! Agata! Och
Klem-bowa uppenbarade sig på tröskeln med hela
förklädet fullt av pipande gåsungar och de väsande
och snattrande gammelgässen hack i häl. Nå
gudskelov då! Folk har berättat att ni hade vurtit
död vid jultiden, de visste bara| inte var, och inin
gubbe ämnade sig just sta och anmäla’t. Sätt er,
vet jag, ni är säkert trött. Gåsungarna håller
just på och kläcks ...

— Så bra de har gått till... En sån hoper!

— Ja det blir skocken full, så när som på fem.
Följ med ut på gården, för. en måste ge dem mat
och se till att de gamla inte trampar ihjäl dem.

.Hon förpassade dem varsamt ur förklädet ner på
marken. Det började vimla av små gula tingestar,
och gammelgässen till att snattra av förtjusning
och peta med näbbarna på dem.

Klembovva bar på ett skärbräde ut hackade ägg,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free