- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
29

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

sina darrande händer och började ivrigt korsa
sig och mumla en brinnande bön.

— Hela byn har råkat i olycka, och Boryna
ligger där och vet inte till sig, och så säger folk,
Klembowa sänkte rösten och såg sig; ängsligt
omkring, att Jagna har givit sig i lag med fogden...
När nu Antek är sin kos och Mateusz är sin kos
och’ de andra karlarna med, då håller hon till
godo med första bästa, bara för att det är en
karl... Du min tid, du min tid! vojade hon sig
och vred händerna av förfäran.

Den gamla svarade ingenting, hon kände sig
med ens så förbi och så tagen av dessa nyheter
att hon släpade sig bort till lagårn för att vila.

Först vid solnedgången sågs hön linka i väg
ut i byn för att hälsa på bekanta, och hon kom
inte tillbaka, förrän de redan sutto vid
kvällsmaten hos Klembs.

En sked väntade henne och även en plats, inte
den främsta förstås, men heller inte den sämsta,
för hon fick sitta närmast Klembowa, själv. Maten
lät hon mest vara för resten, petade i den som en
bortskämd barnunge, och bara satt och berättade
om allt vad hon sett i världen och om
vallfartsorterna där hon varit, så de tyckte det var rent
märkvärdigt vad de fick höra.

Så föll natten på, till och:,med glimret av
afton-rodnaden på fönsterrutorna slocknade, det vart
stilla i byn, och i stugan tände de ljus och
beredde sig att gå till vila; då bar Agata sina
påsar fram till ljuset och plockade långsamt fram
allahanda saker och ting som hon hade med sig.

De bildade en tät ring omkring henne, och
med återhållen andedräkt stirrade de begärligt.

Först fingo de alla var sin invigd liten helgonbild,
sen fingo flickorna pärlsnören, de allra grannaste
pärlsnören, och’ det blev ett liv i stugan, för alla
skulle fram till den lilla spegeln, provade och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free