Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
derstött lök i. De andra sutto med skedarna i
högsta hugg och ögonen snålt hängande vid
matfatet.
Hanka intog främsta platsen mitt på bänken
som det åts på, ytterst satt Pietrek och bredvid
honom Witek nerkrupen på golvet. Jozia åt
stående och såg till påfyllningen, och barnen sutto
nedanför spisen framför ett inte stort mindre fat
och värjde sig med skedarna mot Lapa, som
alltemellanåt högg sig en bit hos dem.
Jagna hade sin plats vid dörren mitt emot
Pietrek.
De åto långsamt och tittade då och då upp
från maten.
Förgäves gick Jozia på och pladdrade, och
Pietrek kastade också fram ett och annat ord;
själva Hanka stämdes till medlidande av Jagnas
förgråtna, sorgsna ögon och började tala litet,
men Jagna gav inte ett ljud ifrån sig.
— Witek, vem har slagit dig en sådan bula?
frågade Hanka.
— Jag har stött mig mot en krubba. Han
blev röd som en kräfta och gned med handen
på det onda stället, i det han kastade en menande
blick på Jozia.
— Har du varit efter palmkvistarna?
— Jag skall gå så fort jag har ätit, ursäktade
han sig och började sluka matbitarna.
Jagna lade skeden ifrån sig och gick.
— Nu är det visst en broms som har stuckit
henne igen, viskade Jozia och hällde i mera
röd-betssoppa åt Pietrek.
— Alla kan inte låta snattran gå som du.
Har hon mjölkat kon?
— Hon tog stävan med sig, så hon gick säkert
till lagårn.
— Hör du, Jozia, det måste kokas oljekakor åt
grållan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
