Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
— Men detsamma lär han ha sagt till hans
vördighet.
— Men om Antek hade han inte ett ord att
säga ?
— Mateusz lär sitta ihop med de andra och
Antek för sig själv.
— Asch... det smäcker han ihop för att ha
något att gå och prata om i stugorna.
— Har han varit hos er också och sagt det?
— Han kommer vareviga dag, men till Jagna.
Han har några affärer med henne, så de stämmer
möten och står och hänger vid gärdsgårn mitt
för ögonen på folk.
Hon sade detta i lägre ton, men med
eftertryck på orden och tittade samtidigt ut genom
fönstret, ty i detsamma gick Jagna ned från
förstubron, helgdagsklädd, med bönbok och palmerna
i handen. Hon såg länge efter henne.
— Ni kommer för sent, flickor; folket är redan
på väg.
— Det har inte ringt än.
I samma nu började klockorna ljuda, kallande
till Herrens hus, och deras långsamma slag
skal-lade länge och vida. Inom ett paternoster voro
alla ur huset och på väg till kyrkan.
Hanka var ensam kvar. Hon satte på
middagsmaten, snyggade sig litet och tog så ut
barnen på förstubron för att kamma och lusa
dem, ty på vardagarna blev det aldrig tid med det.
Solen stod redan högt, från alla håll strömmade
folket till kyrkan, och på vägarna lyste det rött
som vallmo av kjolar, och ett sorl av röster
blandade sig med skränet från barnen, som roade
sig med att kasta sten i vattnet eller efter
fåglarna. Ibland körde vagnar om fulla av folk från
andra byar, och ibland gingo främmande bönder
förbi med ett »Pris vare Krist». Till sist voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
