Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
— När han fick platsen här, lär han ha kommit
till fots med ett enda knyte, och nu skulle inte
fyra herrgårdsvagnar förslå att frakta bort allt
hans.
— Klockarn har suttit här i Lipce i dryga tjugu
år, socknen är stor, han arbetar och står i och
sparar på slantarna, och därför har han också
lagt av, förklarade Jambrozy.
— Ja det skall Gud veta att den lägger av.
Han klår folk allt vad han kan, och betalt skall
han ha för det minsta han gör; vid var begravning
skall han ha trettio gulden för att han bräker
lite latin och larmar lite på orgeln.
— Han är i alla fall lärd i sitt och har nog
mycket att hålla i huvet.
— Lärd ja när han skall bräka finare och när
han skall bräka grövre och hur han skall klå folk.
— En ann skulle supa upp förtjänsten, men
han låter son sin läsa till präst.
— Ja det blir honom ju till både heder och
gagn, menade Jagustinka giftigt.
Just som de voro som bäst i farten blevo de
avbrutna, ty Jagna kom infarande. Hon stannade
på tröskeln som fastvuxen.
— Häpnar du över grisen? skrattade Jagustinka.
— Kunde ni inte ha hållits med honom på er
sida? Ni ställer ju till hela rummet för mig,
pressade hon fram blodröd i ansiktet.
— Du får skura, det har du tid till, svarade
Hanka kallt.
Jagna tog ett steg framåt som för att börja
gräl, men så lät hon vara, gick ett par slag genom
rummet, tog ner radbandet från Kristi pina, bredde
ett skynke över den nersuttna bädden och gick
sedan utan ett ord, fast hennes läppar darrade
av vrede.
— Du skulle väl hjälpa till, vi har så mycket
att göra, sade Jozia åt henne i förstun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
