- Project Runeberg -  Bönderna / 3. Våren /
100

(1924) [MARC] Author: Wladyslaw Reymont Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

töre sättningen, vattnet måste ledas av från åkrarna,
gödseln köras ut — hade man så arbetat ihjäl
sig, utan karlarna fanns ingea möjlighet att hinna
allt... Och så var det att sköta krittren, skära
hackelse, vattna, bära hem ved från skogen och
hugga den och så allt det andra dagliga —
barnungarna till exempel, som det fanns så gott om
överallt så Gud sig förbarme. Det var också
jämnt slut med kvinnfolken, om kvällarna kunde
de knappt röra sig för ryggvärk, men ändå var
knappt hälften gjort — det viktigaste av allt,
åker-arbetet, det var inte gjort alls.

Och jorden väntade; den unga solen värmde
den, vindarna torkade ut den, de ljumma,
befruktande regnen luckrade den, de töckniga, svala
vårnätterna gjorde den fast igen. Och gräset sköt
redan upp som en tät borst, höstsäden spirade i
snabb växt, lärkorna drillade över åkrarna,
storkarna spetade omkring på ängarna, i kärrmarkerna
sprungo blommor upp mot den blanka himlen, som
lik en blå duk spände sig högre och högre med
var dag, så att de längtande ögonen nådde allt
längre, ända bort till den yttersta krans av byar
och skogar som man aldrig såg i vintermörkret.
Hela världen vaknade upp ur dödsdvalan, reste
sig och’ smyckade sig till vårfestens fröjder.

överallt i grannbyarna, så långt ögat nådde,
arbetades det ivrigt dagarna i ända, hurdant än
vädret var, där ljöd munter sång, plogar blixtrade
på åkrarna, folk gick och! strävade, hästar
gnäg-gade och vagnar dundrade; endast Lipces åkrar
lågo tomma och tysta, vemodiga som en
kyrko-gård...

Och till råga på allt de tinga bekymren för de
häktade!

Så gott som var dag vandrade folk till staden
med små knyten, för att förgäves bönfalla att de
oskyldiga skulle släppas ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonderna/3/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free