Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
endast en hop brustna bjälkar och rutten
takhalm.
— Ni har haft tur ändå, för tänk ni kunde ju
ha blivit ihjälslagna allasammans!
— Ja det kunde vi gärna ha blivit, då skulle
jag sluppit se det här eländet, då hade jag
sluppit uppleva en sån olycka... Å Herre Jesus,
Herre Jesus, här står jag nu på bar backe med
mina arma barn!... Vart skall jag ta vägen,
vad skall jag ta mig till? började hon tjuta på
nytt och slet sitt hår i förtvivlan.
Prästen bredde rådlöst ut armarna och’
trampade oroligt.
— Här är det torrare, mumlade en av kvinnorna
skyggt och sköt fram en brädlapp, ty hans
vördighet stod i smutsen över fotknölarna. Han steg
upp på den, tog sig en ny pris och sinnade efter
vad han skulle kunna säga till tröst.
Hanka delade sig mellan syster och far, de
övriga trängdes kring hans vördighet och togo
inte sina ögon ifrån honom.
Från byn kommo allt flera kvinnor och barn,
träskor plaskade i smutsen och från den-.växande
skaran ljöd ett sorl av undertryckta, ängsliga
stämmor, då och då ett barns gråt, Weronkas nu
saktade snyftningar; över ansiktena, knappt
synbara under de i pannan neddragna förklädena,
lågo moln lika dystra som himlens ovan dem, och
utför många kinder runnö heta tårar.
Men innerst bevarade ändå alla fattningen och
böjde sig undergivet för denna Guds skickelse.
Fattades bara annat! Om varenda människa skulle
lägga också andras sorger på sinnet, skulle hon
ju inte ha krafter över för sina egna, och för
resten, när en olycka en gång är skedd, så kan
den ju inte göras ogjord.
Prästen trädde plötsligt fram till Weronka och
sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
